Första mötet med skolan
Skolan har börjat. Det är nu det händer. Min förstfödde har entrat skolvärlden och ska börja ta mer eget ansvar. Det är nu jag hoppas jag förberett honom tillräckligt väl för att klara mycket på egen hand...
Det var en minst lika nervös mamma som barn som gick till skolan första skoldagen. Mycket ny information att ta in. Under första skoldagen kommer en från skolköket och pratar med mig om min sons mjölkproteinallergi. Jag blir lite förvånad. På ett possitivt sätt. Oväntat. Vi pratar och hon berättar hur det fungerar. Känns bra!
Några dagar senare är det samarbetsdag ute på skolgården. Barnen får grillad korv med bröd, ketchup och senap. Sonen ifrågasätter korven och senapen. Men han får veta att han kan äta det. Den dagen kommer han hem och och berättar att han fick magont efter korven och strax efter får han dålig mage. Lyckligvis blev det ingen större reaktion och jag tänker att jag ska ta upp det där med korven och senapen vid tillfälle. De känner förmodligen inte till det, och det är då jag förstår att kökschefen i centralköket inte gett skolan listan jag gjort tillsammans med kommunen. Där står vilka varor i centralköket som inte kan ges till sonen och där jag föreslagit vad de kan ge istället. På den listan finns korv och senap bland annat.
Några dagar senare får barnen isglass innan skolan slutar för dagen. Sonen ifrågasätter även den, men får till svar att han kan äta den. Han kommer hem lite olycklig den dagen för han vet att han inte borde ha ätit den. Kort därefter börjar diareén. Han hinner inte till toaletten. Diareén fortsätter hela följande dag. Lyckligtvis är det lördag så han missar åtminstonde inte en skoldag.
På måndagen när vi går till skolan pratar jag med en av hans lärare, och vi kommer överrens om att jag skickar ett mail till dem och till skolköket. Senare samma dag skickar jag mailet och bifogar listan jag och kommunen gjort tillsammans.
Följande morgon kommer en av sonens lärare och möter mig. Hon tar felet på sig och säger precis som det är. Att hon aldrig kunde tro att det kunde vara mjölkprotein i isglass. Hon berättar att sonen sagt att han inte kan äta isglass men att hon helt enkelt inte kunde tro att det fanns mjölkprotein i den. Jag förstår och jag är inte arg. Jag förstår för det är bland det vanligaste misstagen man gör. Jag förväntar mig inte heller att lärarna ska kunna allting om mjölkproteinallergi. Hon berättar att hon gett mailet och listan till köket (mitt mail gick inte fram dit), och att de bestämt att han ska hämta all mat direkt från köket och inte ta mat från buffén eftersom de är rädda att exempelvis fetaosten hamnar i fel bytta och att han ska få i sig mjölkprotein på det sättet. Hon säger också att de har lärarmöte idag och att hon där kommer att ta upp hans mjölkprotein så att alla lärare känner till det.
Waow! Jag är förvånad. Vilket fint bemötande! All respekt till henne för att hon stod för sina misstag och dessutom agerade och att hon tillsammans med köket funderade ut hur de bäst kan undvika att han får allergireaktion framöver. Det är precis den här öppna och ärliga dialogen jag längtat efter under dagisåren. Jag vet att de inte kan allt. Jag förväntar mig inte det, men finns dialogen där och mottagligheten att lära sig nya saker så finns det hopp.
Och det var precis så jag gick hem. Hoppfull. Det här kanske kan gå bra ändå. En dag i taget, men nu finns i varje fall en bra dialog. Och det är A och O för att det ska kunna lyckas.
Jag är van att mötas av en stängd dörr i den här frågan. Den här gången var dörren öppen och jag var inte riktigt beredd på det.
Det inger en slags respekt när någon har modet att våga erkänna att de gjort fel eller gjort ett misstag. Alla gör vi fel någon gång, men det är inte alla som har det där modet att stå för sina misstag...
Det var en minst lika nervös mamma som barn som gick till skolan första skoldagen. Mycket ny information att ta in. Under första skoldagen kommer en från skolköket och pratar med mig om min sons mjölkproteinallergi. Jag blir lite förvånad. På ett possitivt sätt. Oväntat. Vi pratar och hon berättar hur det fungerar. Känns bra!
Några dagar senare är det samarbetsdag ute på skolgården. Barnen får grillad korv med bröd, ketchup och senap. Sonen ifrågasätter korven och senapen. Men han får veta att han kan äta det. Den dagen kommer han hem och och berättar att han fick magont efter korven och strax efter får han dålig mage. Lyckligvis blev det ingen större reaktion och jag tänker att jag ska ta upp det där med korven och senapen vid tillfälle. De känner förmodligen inte till det, och det är då jag förstår att kökschefen i centralköket inte gett skolan listan jag gjort tillsammans med kommunen. Där står vilka varor i centralköket som inte kan ges till sonen och där jag föreslagit vad de kan ge istället. På den listan finns korv och senap bland annat.
Några dagar senare får barnen isglass innan skolan slutar för dagen. Sonen ifrågasätter även den, men får till svar att han kan äta den. Han kommer hem lite olycklig den dagen för han vet att han inte borde ha ätit den. Kort därefter börjar diareén. Han hinner inte till toaletten. Diareén fortsätter hela följande dag. Lyckligtvis är det lördag så han missar åtminstonde inte en skoldag.
På måndagen när vi går till skolan pratar jag med en av hans lärare, och vi kommer överrens om att jag skickar ett mail till dem och till skolköket. Senare samma dag skickar jag mailet och bifogar listan jag och kommunen gjort tillsammans.
Följande morgon kommer en av sonens lärare och möter mig. Hon tar felet på sig och säger precis som det är. Att hon aldrig kunde tro att det kunde vara mjölkprotein i isglass. Hon berättar att sonen sagt att han inte kan äta isglass men att hon helt enkelt inte kunde tro att det fanns mjölkprotein i den. Jag förstår och jag är inte arg. Jag förstår för det är bland det vanligaste misstagen man gör. Jag förväntar mig inte heller att lärarna ska kunna allting om mjölkproteinallergi. Hon berättar att hon gett mailet och listan till köket (mitt mail gick inte fram dit), och att de bestämt att han ska hämta all mat direkt från köket och inte ta mat från buffén eftersom de är rädda att exempelvis fetaosten hamnar i fel bytta och att han ska få i sig mjölkprotein på det sättet. Hon säger också att de har lärarmöte idag och att hon där kommer att ta upp hans mjölkprotein så att alla lärare känner till det.
Waow! Jag är förvånad. Vilket fint bemötande! All respekt till henne för att hon stod för sina misstag och dessutom agerade och att hon tillsammans med köket funderade ut hur de bäst kan undvika att han får allergireaktion framöver. Det är precis den här öppna och ärliga dialogen jag längtat efter under dagisåren. Jag vet att de inte kan allt. Jag förväntar mig inte det, men finns dialogen där och mottagligheten att lära sig nya saker så finns det hopp.
Och det var precis så jag gick hem. Hoppfull. Det här kanske kan gå bra ändå. En dag i taget, men nu finns i varje fall en bra dialog. Och det är A och O för att det ska kunna lyckas.
Jag är van att mötas av en stängd dörr i den här frågan. Den här gången var dörren öppen och jag var inte riktigt beredd på det.
Det inger en slags respekt när någon har modet att våga erkänna att de gjort fel eller gjort ett misstag. Alla gör vi fel någon gång, men det är inte alla som har det där modet att stå för sina misstag...
Kommentarer
Skicka en kommentar