Tåget vi hoppade på

Vi bestämde direkt att lägga om våra liv när vi fick veta att sonen har mjölkproteinallergi. Det var inget svårt val för oss, utan vi såg det mer som en möjlighet som dök upp. En chans vi inte fick missa. Ett tåg vi måste hoppa på för att destinationen är alltför spännande.

Det tåget stannar inte till vid snabbmatkedjorna, pizzeriorna, eller frysdisken med färdiga maträtter bara att värma.
Vi tar aldrig med barnen till snabbmatskedjorna. Risken för kontamination är för stor. Samma sak med pizzerian. Vi går aldrig på pizzeria. Utan vi lagar våra egna pizzor och hamburgare. Våra barn får hemlagad mat. Inte ibland, utan varje dag. Reser vi någonstans över dagen lagar vi maten och tar med. Vi köper sällan kakor, och numera köper vi inte heller glass eller chips utan även det gör vi själva. Vi köper inte frysta pizzor, pajer eller andra helfabrikat som man bara kan värma upp och slänga fram på tallriken när man har bråttom.
Men vad äter ni när orken tryter och man är trött efter dagen och bara vill ha något snabbt och lätt, kanske ni tänker.
Orken har ökat väldigt markant när vi lämnade bort mjölkproteinet, så den där tunga trötthetskänslan vi bar på förut infinner sig väldigt sällan hos oss trots vakennätter och brist på sömn som småbarnsföräldrar. Men ibland vill man ju ha något lätt och snabbt, och då slänger vi ofta ihop en lätt pastasallad av det som finns hemma, eller lagar tortilla, men tricket är faktiskt att se till att ha något man lagat tidigare i frysen som man lätt kan plocka fram när orken tryter. Soppor eller grytor t.e.x. Någon gång per år har det hänt att vi bara lagat gröt till middag, men det är väldigt sällan förekommande.

Men vad jobbigt och tråkigt, tänker någon av er. Jag kan förstå att man tänker så, men med tiden blir det faktiskt en vana. Man tänker inte överhuvudtaget på att oj, om vi ändå fick gå och äta pizza istället. Det blir ett sätt att leva, och eftersom barnen aldrig gått på snabbmatskedjor eller pizzerior så vet de inte vad det är och frestas inte heller att gå in dit. Skönt, tycker vi! Det känns gott i hjärtat när vi skippar allt det där och satsar på hemlagad mat till dem istället.

"Däremot går tåget vidare genom smaktunnlar. Man åker in med en smakbild, men kommer ut ur tunneln och upptäcker att smakbilden förändrats, vidgats och smakvyerna breder vackert ut sig..."

En sak jag märkt efter att ha slutat med alla mjölkprodukter är att jag vant mig av vid smaken av mjölk. Man har en smakbild av hur en vaniljpannacotta ska smaka till exempel. En förväntning, och då är den gjord på grädde. Riktig grädde. Men just den smakförväntelsen av hur något smakar med mjölk har försvunnit för mig. Nu mera har jag ingen smakbild innan jag smakar något, utan mina sinnen är mer öppna för oväntade smaker. Jag upplever det också som mer intressant än tidigare därför att mjölkfria produkter kan göras på många olika sätt. En chokladkaka kan göras med sojamjölk, havremjölk, mandelmjölk, kokosmjölk till exempel, medan en traditionell chokladkaka (beroende på sort) görs med riktig mjölk från kor. Då kan man förvänta sig en typ av smak, medan jag som äter mjölkfritt inte riktigt vet vad jag ska förvänta mig eftersom den kan vara gjord på olika sätt. Jag upplever att något kan vara otroligt gott trots att det inte innehåller mjölk, eftersom jag inte längre förväntar mig smaken av mjölk eller grädde i det. På så sätt har smakbilden vidgats och nya smaker entrat mitt liv. Och det är så spännande del av resan. Tågresan fortsätter och vi tittar ut över landskapet och vinkar glatt. Vad kommer vi att få uppleva här näst på vår resa..?